piece

Dom senaste dagarna har jag kännt en enorm saknad efter min bästa kompis som jag förlorade den 26e december i år (står mer om det här).
  Jag brukade prata med henne varje dag och träffa henne ofta eftersom hon bodde nästan mitt över gatan. Vi brukade gå ut på promenader och det var så himla skönt för vi kunde verkligen prata om allt. Det kändes så himla naturligt när jag pratade med henne också, kunde säga vad som helst utan att hon knappt höjde på ögonbrynet. Ibland suckade hon åt alla mina konstiga tankar eller "hyss", men jag log bara tillbaka.
  Vi hade även många gemensamma intressen och även fast vi pratade varje dag hade vi alltid nya saker att diskutera. Men det bästa var endå att jag kände att jag kunde lita på henne. Jag har alltid haft svårt för att lita på folk men med Sofia var det inget problem. Har kännt henne så länge att jag verkligen insåg att jag kunde lita på henne.
  Jag vet att jag aldrig kommer känna exakt såhär med någon person igen, för ingen kan vara som Sofia och därför saknar jag henne oerhört mycket.
  Allt jag hade tänkt göra med henne också, det finns ingen annan jag har lika stor lust att göra det med.